Det finns ett antal kända rättsfall inom hockeyn och det handlar oftast om att spelare gått för långt när de tacklats på isen. En del våld ingår så att säga i kontraktet en spelare ingår genom att beträda planen, men det finns såklart en gräns för hur mycket våld som är motiverat. Man kan jämföra det med en glidtackling inom fotbollen som ska vara riktad mot bollen och inte spelarens kropp för att undvika frispark och gult eller rött kort. Så en del våld är alltså att vänta, men det finns ett antal kända fall när denna gräns alltså anses ha passerats.
Jakob Lilja är det kanske kändaste fallet när det gäller rättegångar kopplade till vad som händer på hockeyplanen. Den femte mars 2015 slog Röglespelaren Jakob Lilja sin klubba i nacken på Jens Olsson i det allsvenska Skånederbyt i Malmö Arena. Lilja stängdes av i tio matcher. Under våren 2017 föll domen i tingsrätten och Jakob fälldes för misshandel av spelaren Jens Olsson och fick villkorlig dom och 4 dagsböter á 650 kronor. Totalt blev boten på hela 24 000 kronor. Lilja tvingades även att stå för hela försvarskostnaden på 49 121 kronor.
Precis som i exemplet med fotbollen ovan ansåg tingsrätten att tacklingen inte kan anses vara motiverad av sportsliga motiv då pucken befann sig 6-8 meter bort när slaget utdelades. Man menar att Jakob därmed överträtt det generella samtycke till våld som Jens givit Jakob genom att delta i matchen. De anser också att det är uppenbart att Jakob insett detta. Dessutom riktades tacklingen mot spelarens oskyddade nackparti och den utfördes bakifrån. Detta framfördes av chefsrådmannen Lennart Strinäs i ett pressmeddelande.
Denna typ av fall delar alltid hockeyvärlden och påfallande många aktiva verkar tycka att gränsen för vad som bör vara tillåtet är alldeles för låg.
Lilja själv har hela tiden nekat till anklagelsen och och tycker att det hela var ”ytterst beklagligt och direkt felaktigt”. Även Linköpings klubbdirektör Ander Mäki var kritisk till utfallet i domen och tyckte att Jakob fått straff nog ändå. Även många inom hockeyvärlden tyckte att tacklingen skulle se som ett naturligt inslag inom sporten.
Domen överklagades till hovrätten, som också fällde, och nådde sedan Högsta domstolen. Mer än tre år efter händelsen fälldes spelaren slutligen i Högsta domstolen och fick villkorlig dom och därmed justerades hovrättens beslut om dagsböter. Därmed var en långdragen snackis inom sportvärlden över för denna gången, men grundfrågan kvarstår. Vad är egentligen tillåtet att göra inom sportens ramar? Vad kan vi tillåta att man ska acceptera när man är med i leken?